torsdag 18 februari 2010

ich bin müde

Sitter nu i det läskiga rummet och ser att klockan är 00:09 dvs spöktimmen är slagen. Skrämmande ljud hörs utanför mitt fönster och man vågar knappt gå utanför rummet där toaletten är placerad eller skåda vad som finns under sängen eller i garderoben. Tårarna rinner från min kind, men varför vet jag inte. Där hörde jag ljudet en gång till. Detta är nog sista gången man sover här nere alldeles ensam. Omgiven av läskiga tavlor. Ser i min ögonvrå en elefant som stirrar. Saknar känslan av närhet. Varför ska vissa personer fortsätta att ställa till det för andra? Tror nog att märktes tydligt hur man undvek "det", men jag har inte samvetet för att få skuldkänslor. Fy, nu var det något som knackade och nu kom det en till tår. Denna natten kommer jag sent att glömma må ni tro.
Ska fortsätta skriva på tentan, och att sova med lampan tänd är något som tilltalar mig väldigt starkt. Och jag skulle nog tagit ett foto på rummet, om det inte vore för att jag känner mig trygg med ett täcke som omfamnar en.

Nu säger jag Guten Nacht till er alla!
"Ich bin auch sehr müde, aber in diese Stunde ich konte nicht schlafen!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar